Nu ska vi komma ihåg att detta är mina egna tankar som inte är befästa med några som helst fakta. Det är mycket möjligt att saker som jag skriver inte alls är sanna eller för den delen belagda med någon eftertanke, det är bara mina alldeles egna impulsiva tankar om saker och ting och de ska kanske inte sammanblandas med övrig text här på www.gardsio.se. /Daarén

2006 02 03

Varför i helvete får inte jag vara på dåligt humör på morgonen om jag vill? Det är ju så, att alla kan inte vakna med en ros i munnen, jo det skulle vara den taggiga delen då. Om jag kliver upp på morgonen, sätter på kaffe, går ut och hämtar tidningen samtidigt som hundarna pissar av sig det värsta trycket. Går in igen, ögnar igenom tidningen tills kaffet är klart och går sen in och sätter på TV:n med en rykande färsk och varm kopp kaffe. Sätter mig i fåtöljen, bläddrar i dagens tidning samtidigt som jag hör nyheterna i bakgrunden. Här finns jävlar inga irritationsmoment. Tills barnen kommer upp vill säga, då blir ett jävla tjat om både det ena och det andra, det är väl i och för sig inget att gnälla över men deras problem som måste lösas omgående kan vara liten enerverande klockan 06,30. Det är väl då jag gnäller lite kan jag tro. Enligt min övervakare och tillika sambo så är det så.

Hur eller morgonpigg så är det inga problem för mig att gå upp ännu tidigare om det nu skulle behövas, men nu undrar jag. Varför får inte jag gnälla lite på mornarna när muslimvärlden hotar hela Skandinavien med stryk bara för en karikatyrteckning? Jag bara undrar. Hur friska är dom egentligen? Nu finns det risk för att jag drar alla muslimer över en och samma kam, men jag har å andra sidan inte hört någon som sagt att dom tar avstånd från muslimvärldens handlande heller.

Här får vi lära oss att visa vördnad för andra människor och kulturer, vi får lära oss att vi ska vända andra kinden till. (Det har jag svårt för när någon jävlas med mig. Det där med kinden alltså). Vi får även lära oss att tänka två gånger innan vi försätter oss i en knivig situation. Vi får inte ens ha dåligt morgonhumör, men att hota hela Skandinavien för en karikatyrteckning av profeten, det går bra det. Och det är tydligen helt i sin rätt för nu börjar dom ju be om ursäkt för teckningen också.

Det är ju inte så att det är hundra år sedan det avrättades folk i den rättmätige profetens namn, 2004 tror jag visst att det var.

Hur länge ska det daltas med religioner egentligen, nu menar jag religioner över lag. Oj, oj, oj. Vi får inte stöta oss med andra religioner, ja men va fan. Om jag var jävligt religiös och någon gjorde en karikatyrteckning av Jesus (vilket antagligen har hänt åtskilliga gånger) inte fan skulle jag hota ett helt land för det. Det handlar väl om att vara säker i sin religion, eller? Det är väl bara att skratta åt eländet, eller?

Den är rätt enkelspårig den där devisen om att man ska ha förståelse för andras religioner och kultur. Jag har väl antagligen inte alla pusselbitar i historien och det fattas nog en och annan i skallen med men nog tycker jag att det är lite snedvridet allt. Att, när man har lite dåligt morgonhumör så blir det ett jävla liv, men när någon ritar en karikatyrteckning av profeten, ja då ligger han jävligt risigt till.

Jag skulle kunna tänka mig att om djävulen hade ett ordspråk som löd. Tro på dig själv och tvivla på andra! Då skulle det nog kunna stämma på dom flesta religioner.

Jag ska ta och stifta ett ordspråk, varsågoda: Lev nu, då och sen är inga bekymmer!

Herr Daarén

2006 01 31

En ille pille liten tanke slog mig rörande min arbetsplats, tänk om någon skulle få för sig att montera upp dolda kameror ombord på båten. Ungefär som i Big Brotherhuset. Jag menar sådana som var på dygnet runt och följde oss vart vi var. Fytt i rackarns va svettigt det skulle bli då, jag som skiter tre gånger om dan! Men skulle det vara roligt med att sitta och titta på mig när jag skiter? Nja, det har jag svårt att tro, men en och annan fröjderlig stund skulle det nog bli. Vi är ju trots allt precis som i Big Brotherhuset mer eller mindre instängda här i veckor åt gången. Så vissa starkt tryckande behov är mer eller mindre ofrånkomliga.

Vissa törnar, (perioden man är ombord), skulle nog många myndigheter ha en del att säga om, andra skulle väl vara mer eller mindre döden att sitta och glo på. Men väl här som på TV så finns det trots allt vissa människor man inte går ihop med. Det är bara så. Om jag ska vara riktigt självkritisk så är det nog till stora delar inte deras fel, jag kan nog vara rätt vrång om jag sätter den sidan till. Men å andra sidan så har här inte varit en enda som har lyckats med bedriften att sätta sig på mig heller. Jag har bett både kaptener och styrmän att dra åt helvete.

Något som inte vore så bra att visa på TV hände i Riga en gång när dom Lettiska stuveriarbetarna tyckte att det var precis lika viktigt att bli dyngpackade som att lossa våran last. Jag tar detta med styrmans ord när han återberättade händelsen för övrig besättning: ”Herr Daarén och jag stod på bryggan och beundrade inkompetensen på stuvarna och undrade när dom skulle börja göra någon nytta när jag plötsligt hör Herr Daarén muttla, -Det var då väl själva fan om inte jag ska få fart på dom där jävla baltnegrerna! Sen bar det iväg. Nästa gång jag såg honom så var han nere i lastrummet med ett skalkjärn, (en järnstång på en meter), och jagade stuvare med ord jag inte riktigt förstod. Inte vet jag om han kan Lettiska men fart blev det på jävlarna i alla fall”. (Det var Idremål)

När stuvarbasen sedermera dök upp så frågade han kapten om ”that krezyman is here?” -Nä inte just nu svarade kapten. ”so it´s safe for my men?” -Nja, svarade kapten, han är nog här någonstans så det är nog fan bäst ni jobbar. Hi, hi. Jag menar, tänk om det hade kablats ut på TV. Vilket jävla liv det skulle bli.

Eller som när kocken vaknade när vi låg i Klaipeda av att det var någon i hans hytt. När han tänder lyset stod där en gammal och enligt honom "tandlös och jävligt ful hora" i hans hytt. På frågan va fan vill du, svarade hon ” bompa bompa mister? Fifty dollar all night”, varpå kocken körde ut henne. Det finns tre anledningar till varför både kocken och jag resonerar likadant angående horor, 1. Vi har det alldeles för bra där hemma för att äventyra familjen. 2. En hora är alltid någons dotter, ju fler det är som nyttjar ju fler döttrar går det åt. 3. Det är helt enkelt äckligt. Skulle man nu haft dom läggningarna så var det nog väl dyrt med ”fifty dollar all night”. Klockan var ju trots allt fem på morgonen.

Men nu mera slipper vi detta otyg tack vare, eller rättare sagt på grund av 11:e september. Nu måste nämligen alla hamnar vara terrorsäkrade, (då kommer inte hororna heller in), det kan ju vara någon jävel som kapar en båt och apterar en massa sprängämnen på den för att senare åka in i någon Amerikansk hamn och spränga den i bitar?!? Men då hade det kanske varit bra med kameror ombord i alla fall.

En kustbevakare sa en gång vid ett besök på våra båt: ”Med den besättningen vill fan vara terrorist ombord här”. Det kom sig av att styrman stoppade honom på landgången när han skulle ombord och på den bredaste skånska vrålade han ”-Å vem fan ä du, och vart fan ska du?”, varpå kustbevakaren svarade. ”-Det ser du väl att jag tillhör kustbevakningen?” Styrman: ”-En sån där uniform kan jag köpa på Buttriks, så fram med legitimationen bara”. Han blev lite putt, för han hade inte legitimationen med sig, så han fick pallra sig tillbaka och hämta den. Det kanske hade gjort sig bra på TV.

Vill du vara instängd med ett gäng stollar, fast utan TV-kameror? Gå till sjöss!

Herr Daarén!

2005 12 29

Nu har det varit lite trögt med materiel för mina spekulationer här ett tag. Det har varit tomt på spekulationer, tycker att jag spekulerat om det mesta. Det har jag naturligtvis inte gjort. Men det känns så. Att sätta sig ner och bara hitta något i huvudet som man kan skriva om är nästan tvärnit, det måste vara en utlösande faktor. Som i tidningen häromdagen. Makthavare kan man alltid lita på.

Att något så uppenbart kan vara så jävla svårt är obegripligt. Ett stort företag på orten säger upp en hoper folk så här före jul, skitkul för folket, det är säkert den bästa julklapp dom fått på många år. Men vi som följt utvecklingen av företagets flytt till utlandet pga. sossarnas höga skatter är ju inte förvånade, deras arbetarpolitik är... ja jag hittar faktiskt inte ordet. Arbetarna har förvisso vetat om uppsägningen länge och ledningen i företaget har beklagat att det blev så här och bedyrat att man helst velat stanna i Sverige. Jag tror dom faktiskt.

Som plåster på såren har dom anställda fått ett avgångsvederlag som jag är säker på inte täcker varken jul eller nyår, men i alla fall. Arbetsledningen ville verkligen gottgöra dessa människor med dom medel som stod till buds. Det är liksom avgångsvederlaget som har satt igång denna skrivelse. När man sedermera lämnar in kassakort för att få ut sina rättmätiga pengar ifrån a-kassan blir det tvärnit. Man får inga pengar, varför då?

Jo! Avgångsvederlaget räknas som lön och då räknar man ut hur mycket det skulle bli per månad och ersättning från a-kassa uteblir med samma antal månader. Men för i helvete, är inte fackförbunden till för oss arbetare, hur i hela grönland kan dom göra så här mot en människa som betalt fackavgift i hela sitt arbetande liv, aldrig tagit ut en endaste dag med ersättning, och aldrig bett om någonting annat heller? Någonstans måste väl förbunden sätta en gräns kan jag tro, men är det bara jag som tycker att facket istället ska ställa sig upp ur sina stolar, slå näven i bordet och högljutt vråla, era snåla jävlar ge arbetarna det dubbla vederlaget för sveda och värk. På det så ska dom ha ett års lön efter uppsägning! Är det inte så ett fackförbund ska reagera och agera?

Hur eller arbetslös så skyfflar dom ju bara över problemet på socialkontoret i stället, för det är ju dit dom lär gå. Och i och med det så är det ju jag som INTE betalar fackliga avgifter som får betala! Hur då? Jo kommunen betalar ut socialbidrag med mina skattepengar!

Tack så in i helvete Göran Persson! När en arbetarpolitiker med skit under naglarna tänker till, ja då tänker han verkligen till.

När en politiker får ersättning för fackliga uppdrag, står arbetaren i socialkassakön. (nytt Daarén-ordspråk)

Daarén

2005 12 07

Tänk så märkligt det kan te sig, när man går där och inte har något att göra, och när man illplötsligt blir sugen på t.ex. godis, snus eller vad det nu kan vara, och så har man inget.

Såå rabiat och odräglig man blir då, och så är det så jävligt att man kan inte ta sig iväg att köpa nått heller. Nä, då går man där och vankar, fram och tillbaka mellan kök, vardagsrum och tvättstuga, som en osalig ande. Det är då som den stora flodvågen av "måste-ha-begäret" sätter in. Man sliter upp kylskåpsdörren för att snabbt konstatera att det inte finns något där inne man är sugen på. För att nästa minut stå där igen med ett par tre mackor i näven och ett stort glas mjölk som lika snabbt som mackorna slinker ner i den allt mer svällande buken.

Men va fan, det var ju inte det jag var sugen på, och så börjar vankandet igen. Sen kommer man på sig med att stå där och dumglo i kylskåpet igen lite senare, och inget är det på tv-n heller. Nu börjar det bli riktigt tråkigt. Går upp och sätter på datorn, får väl surfa lite då. Vilken meningslös jävla syssla när man inte har en aning om vad man ska leta efter, det är lika roligt som att sitta och slözappa mellan kanalerna på tv-n.

Så ser du den där skruven som du skulle dragit fast för evigheter sedan. Den där som gör att trappräcket knappt sitter uppe. Nu ska jag gå ut i förrådet och hämta en mejsel, väl där ute ser du gräsklipparkniven du skruvade av för att slipa härom dagen , när jag ändå är här kan jag ju göra det först. När det är klart är det ju lika bra att sätta fast den också. Klart. Suget försvann ett tag. När du sedermera återvänder in i husets stilla vrå ser du genast att du glömde skruvmejseln, då slår tristessen dig i huvudet som röven slår i huvudet på en fluga när den träffar vindrutan.

Det finns ju tusen saker att göra om man bara vill, men det var just det, om man bara vill. För det är ju så, i alla fall med mig, att när tristessen väl slagit in är det jävligt svårt att företa sig med något som man lika fort tröttnar på. Just nu sitter jag på tåget mellan Sthlm och Linköping och har skittråkigt. Men som väl är finns en flaska Tomintoul (the Gentle dram) med i väskan, den gör jävlar inte ont när man har tråkigt. Damen snett till höger om mig har suttit och tittat snett på mig i fem minuter nu, efter punkten som strax följer, nämligen då jag frågade henne om hon ville smaka. Var god dröj. Nähä det gick inte för sig, men hon har slutat glo i alla fall. Herrn bredvid mig var desto piggare på en whisky. Trevlig prick, pensionerad kriminalpolis.

Har du tråkigt? Åk tåg, drick whisky, och sup en pensionerad kriminalare under sätet! Det piggar upp jag lovar!

Ps. Det sitter två unga Finskor lite längre fram, whisky är nog världens bästa skönhetsmedel. Ds.

Daarén!

2005 11 18

ÅÅÅÅÅ….Herre jävlar ”skettskôtt” satte mig ner för att skriva lite när jag drabbades av skettskôtt. Det vill säga, illskitnödig, jättebajsig, den stora förättningen, nr:2 eller vad ni nu kallar det. På Idremål heter det skettskôtt. Det är inte lustigare än att det heter ryggskott.

Hur eller butangas så blev det så där illbråttom som det bara kan bli när man drabbas av skettskôtt. Ni vet när man vräker ner allt som kommer i sin väg, barn, kärring, hundar, ja hela rasket. I och för sig så skulle ju detta ha kunnat undvikas om man låtit bli att ignorera illern och förvärkarna. Ja, detta kanske kräver sin förklarning.

Förvärkar får man ju när det finns något i magen som bara ska ut, och ju längre man håller tillbaka desto kraftigare förvärkar. Familjen brukar protestera högljutt under det att förvärkarna varar, fy va äcklig du är, kan du inte gå ut om du promt ska låta och lukta så där. Och om man ignorerat förvärkarna tillräckligt länge kommer snart illern.

Illern är den lille som under en väldigt kraftig förvärk, (utan att du krystat ska tilläggas), kommer ut, tittar sig omkring, konstaterar vad du har för färg på kalsongerna och försvinner in igen. För att något senare komma tillbaka med hela tjocka släkten och insistera på att få komma ut i friska luften med en jävla fart. Det är då mina damer och herrar man får ett skettskôtt. En kompis till mig brukar säga: Jo då! Det blev ett välskapt gossebarn på tre kilo när han lämnar ”förlossningsrummet” och man har frågat om det gick bra.

Skette är annars ett ord som då följaktligen betyder skitit på svenska. Bryter man av ordet skette och tar bort sk:ljudet så får man kvar ette, Vilket betyder ätit. (Hm) det var väl lite underligt det, att man promt ska blanda ihop ätit och skitit. Men jag undrar jag egentligen vilket språk som är mest logiskt, ätit och skitit hör ju liksom inte ihop, språkligt menar jag, det är liksom två ord. Men skette och ette däremot är ju väldigt logiskt. För det är ju så att har du skette så har du ju ette!

Till sist några ord från ett utedass på grytans skjutfält:

Svårt är att leva, svårt är att dö, svårt är att skita i meterdjup snö!

Daarén!

2005 11 07

Jaha ja, jag vet inte riktigt vad jag ska kalla detta, någon spekulation är det nog inte frågan om.

Snarare en egenupplevd spekulation då. Det hela började i allafall en måndag när vi anlände till Heden. Heden är ett paradis på jorden som bebos på sommaren av ett äldre par vid namn Stig och Maj-Britt. Där är en sagolik utsikt över Strömsholms kanal, den går även under namnet Kolbäcksån. Maten man äter när man är där tillagas av Maj-Britt i stora huset. Bara den upplevelsen att få äta hennes mat är värt resan dit. Hon är en gammal husmor från bruket på orten, så mat det kan hon laga.

Man är så mätt när man går därifrån att man svär långa haranger. Varför äter man så förbannat mycket varenda gång. Nåja, det är fisket jag åker dit för, resten av familjen får så att säga ”följa med”. Men det är nog så att det blev ingen resa på mig heller om dom inte ”fick följa med”.

Hur eller metmask, nu skulle det fiskas. Första turen gick bra, fiskemässigt vill säga men resten är ju en parodi. Det var jag sambon och yngsta dottern. Dottern utrustades med ett litet metspö med mask på kroken, frun fick ta det ”gamla” spöt och själv hade jag det nyinköpta jiggspöt på upp till 10 g. Nya spinnare och jiggar hade naturligtvis inhandlats för ändamålet. Jaha, då var det daxs för Siljaline on tour då. Det är mer liv i denna lilla båt på kanalen än vad det är på hela jävla Siljafärjan.

Det var då fan att det inte ska gå att vara tysta och sitta stilla i en minut. Pappa jag är kissnödig, pappa jag fryser, eller, måste du vara så otålig kan du hjälpa henne med mössan, och allt annat skit som inte hör fisket till. Nåja den lilla går väl och lägger sig snart och då jä…! Jo då, men då börjar det väl att regna också. Men fiskare som man är så skiter man väl i det. Första kvällen när man äntligen blivit ensam så sitter man där, det är tyst och lugnt även hos fiskarna, för på mina nya blänkande beten är dom då inte. Jo, gäddorna förstås. Men dom vill inte Maj-Britt ha, inte nu på sommaren i allafall. Dom är inte goda då. Men förjävligt irriterande är dom, missförstå mig rätt nu, det är roligt som fan att få dom. Men när det ska kosta en jigg eller en spinnare så fort dom hugger så ledsnar man lika fort som en husköpare gör på höga räntor.

En tunn stållina införskaffades och egna gäddtafsar tillverkades, nu blev det kul. Att få en trekilos gädda på ett jiggspö är en upplevelse som man unnar alla fiskare. Att sen abborren uteblev gör inte så mycket, för det kommer väl fler dar. Jo då, klockan ställdes på ringning till långt innan familjen vaknar, det ska tilläggas att jag sov i en husvagn på gården ”så jag inte skulle störa när jag klev upp så förbannat tidigt på morgonen”.

Det går inte med ord att beskriva denna idyll när man kliver upp och tar sitt spö, går mot båten och trampar i en koskit och slår i backen så skiten skvätter runt dig. O va härligt det är att fiska.

Abborrarna var på lite bättre humör på morgonen när det inte regnade längre. Jag har fått höra att dom är väldigt känsliga för väderomslag, det är något med att deras blåsor inte hinner med riktigt i omslagen så att dom blir lite lojja. Och väderomslag hade vi hela veckan så det var väl inte underligt att abborrarna uteblev. När dagen grydde så vaknade resten av familjen och det blev dags för Silja on tour igen. Ja du lede jävel vad det går, nu när den minste blev kissnödig ledsnade jag på att ständig få avbryta fisket så jag lät henne kissa i öskaret. Detta visade sig inte vara en så dum ide´för även jag slog en drill i ösandets hjälpmedel, men det värsta var när även frun, av medhavda drycker som inte lämpar sig i en båt, blev kissnödig. Jaha, om man bara hade haft videokameran med sig. Först av med regnbyxor, sen i en vinglig båt försöka träffa denna lilla manick som för övrigt höll på att svämma över. Det var bara ytspänningen i karet som gjorde att det inte rann över.

Men tror du inte på fan att när detta kroppsöverflöd skulle lämpas överbord så lyckas hon väl med bedriften att spilla hälften i min draglåga. Om då videokameran hade varit med och igång så skulle ni ha fått lära er en hel del nya svordomar kan jag lova. Det var då väl själva fan att det är bara mig sånt här händer. Av alla jävla båtar som tillverkats så ska det naturligtvis vara min som det pissas i.

Nu var det bara att sätta igång med sanering så inte detta skulle bilda amoniak och alldeles totalt förstöra mitt fiske denna vecka. Hur eller utedass så gick det fortsatta fisket bra, jag och sonen i huset var iväg en natt för att dra dom stora gösarna, men det blev en gädda på 6,5 kilo i stället. Det var en upplevelse i sig det. För som sagt alkohol och sjön hör inte ihop. Att vi kom hem hela och torra var ett under större än att vi fick gäddan. Det blev både rök- och matabborrar till slut och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har förmånen att komma till detta gudomliga ställe.

Lugn och ro får man i graven, då jävlar inte på fisketuren!

Daarén

2005 10 09

Jaha, än en gång har man slitit ut sig under tiden på land. Varför kan man inte bara sitta ner och ta det lugnt? Nä, det ligger troligen inte för mig. För nu har jag gjort ett staket runt tomten, och det är inget jävla Gunnebonät inte. Nä då, det ska vara nedgrävda stolpar och tryckimpregnerat virke. Stolparna skulle gud bevare mig väl ner på 40 centimeter fick jag för mig. Och varför i hela helvetet ska dom största stenarna promt ligga där jag ska gräva, och naturligtvis så haglade dom goda råden in från grannarna. Va lycklig man blir!

Hur eller måttstock så kom stolpjäv… på plats och det var dags för själva staketet, så många grannar har jag då väl aldrig haft. Och nu är det så här, för att ni ska förstå min frustration så känner jag mig nödgad att förklara anledningen till frustrationen. Jag är en millimeterman, det vill säga att jag mäter allt i millimetrar. Det kan ju verka lite tetigt när man ska bygga ett staket runt tomten, men va fan, ska det vara rakt så ska det. Färdigdiskuterat, punkt slut!

Men se det tycker då inte mina grannar och framför allt inte min sambo, ”men lilla gubben, det är ingen människa som kommer att se det när det är klart”. Det är det visst det, jag! Och det räcker med det, för jag ser till och med eländet framför mig innan det är klart. I och med att vägen sluttar svagt nedåt för att göra en avplaning på mitten och sedan fortsätta sin bana mot söder så kommer det att se knäppt ut med ett staket i våg. Fattar ni inte det era imbeciller!!! Men nä då, det kommer inte att synas. (Här hörs en typisk Idrefnys, en sån där som nästan får näsan att bli dubbelt så stor) Till slut så ger jag med mig och bygger det där jävla staketet i våg. Men bara imellan stolparna, och dom goda råden fortsätter att hagla in. Jag är sååå lycklig.

Fast roligast var det när den där jävla grannkärringen som jag inte tycker om kom hem, hon parkerar bilen och går ut till brevlådan, tar upp posten och blir stående och glo. Jag ignorerade henne totalt. Jag förstod att nu är hon nog så nyfiken att hon håller på att dö. När jag inte lyfter blicken och tittar på henne så frågar hon: -håller du på att bygga ett nytt staket? Men vilken jävla fråga, det ser hon väl för fan! Fast det sa jag ju inte, så elak är jag inte. Så jag sa: -Nä jag håller på att göra en anslagstavla för nyfikna grannkärringar! Det var det sista jag såg av henne den dagen, hon gick in.

Så vill du träffa din grannar, bygg ett staket!

Daarén

2005 03 28

Vad var det för idiot som kom fram till att vi karlar får 40-års kriser. Om inte han/hon hade gjort det så hade man ju inte vetat vad det var. Å andra sidan vad är en 40-års kris? Ja inte vet då jag för jag har då jävlar ingen, eller?

Om man ser saken så här då, har du en kris om du tycker att:

¤ Du skulle vilja leva om ditt liv och göra allt annorlunda. För att i nästa sekund inse att ditt liv tills nu varit helt underbart och du skulle inte vilja göra om en enda minut.

¤ Du inser att gravitationen i kvinnors liv har en stor betydelse. (åtminstone för dig.)

¤ Du bryr dig inte om utifall röven du tittar på inte är kompatibel med ansiktet. (Så högt tittar du inte i alla fall.)

¤ Du drar in 40-årskulan så fort du ser en gravitationsfri varelse av det kvinnliga könet.

¤ Du tycker att du borde träna bort kulan men tror fullt och fast att den går bort av sig själv om ett tag.

Det säkraste tecknet av alla är nog som följer:
Du är i affären och står vid kassorna för att betala, då väljer du naturligtvis den kassan med den lämpligaste kassörskan, det vill säga den som är effektivast och får kön att vandra framåt fortast. Utan att du tittar på hur kassörskan ser ut. Eller hur!!!

Att du sedan vill ha förändringar i livet som inte innefattar att lämna något i ditt nuvarande liv, utan bara förändringar helt enkelt. Att du vill hitta tillbaka till den bekymersfria tiden i ditt liv. Det betyder inte att du har en 40-årskris.

Nä för fan, det är bara sunt. Det betyder bara att man vill något mer med livet, men va då? Jag tror det är det som är en 40-års kris. Man vet helt enkelt inte vad man vill med resten av sitt liv.

Rannsakar du din själ så tror jag att du vet vad du vill göra, det är bara det att du måste övertala resten av kroppen att det verkligen är så.

Gubbsjuk, nä för fan. Lite vilsen bara!

Daarén

2005 01 27

I min kommun har det blivit lite tokigt vad det gäller den så kallade centralorten. Jag bor i den by som är närmast den farled som leder till kommunen, låt oss kalla byn F. Centralorten i kommunen ligger någon mil längre söderut, låt oss kalla den M.

I centralorten ligger kommunhuset, högstadiet, och inte att förglömma Systembolaget. Nu är det så att M håller på att avfolkas, inte i allt för snabb takt, men ändå. Den har ingen lysande framtid i alla fall. Det är ett bondesamhälle och det är bönderna som styr. Nu är det så att det är ett jävla liv om Systembolaget.

För att ta detta från början så måste jag låta er veta att vi har i F ett relativt stort köpcentra som vill expandera. Men man vill inte göra detta om inte Systembolaget flyttar sin butik till F och då mest logiskt köpcentrat. Systembolaget vill i sin tur inte ta detta beslutet utan överlåter det åt kommunen. För enligt Systembolaget finns det inte befolkningsunderlag för två bolag, så om det ska bli ett i F lägger man ned det som finns i M. Politikerna i sin tur är så in i helvete rädda för att bli syndabockar så dom vågar inte ta det beslutet. Man vill att Systembolaget ska inrätta en butik i F utan att det blir på bekostnad av det i M, så nu står vi här, utan bolag.

Grejen är den att det gör oss inte så mycket här i F, för vi har inte långt till en större stad som vi kan handla i. Den stora grejen är den att kommuninvånarna som bor längst söder ut i kommunen åker också till staden när dom ska storhandla. Då passar man ju på att gå på Systembolaget också. På vägen kör dom alltså förbi M utan att handla varken fast eller flytande potatis. Dessutom håller bolaget i M stängt under dagarna, man öppnar bara under den tiden folk slutat jobba och ska handla till middagen. När sommarn kommer är det en annan femma, då har man bara stängt två timmar mitt på dan.

Men ett större köpcentra, som skulle bli fallet om ett system kom dit, skulle ju innebära en bättre ekonomi för kommunen, men det är ju som vanligt med det, man ser inte det stora hela. (Undrar om detta känns igen uppe i Idre). Det är nog så med dom flesta kommuner är jag rädd, där kommunhuset ligger, dit går också pengarna. Är det inte dags att flytta kommunhuset nu?

Kan du inte bestämma dig för om du vill bli politiker, då är du redan det.

Daarén.

P.s. vidhåller fortfarande ett av mina uttalanden från tidigare spekulationer: Politiker är ett ord jag tror härrör från fornnordiskan och betyder: Person som inte kan bestämma sig omgående. D.s. (se 2004 01 23)

2005 01 21

Hur kommer det sig att det skiljer så ofantligt mycket i sättet att tänka eller agera bara för att man är av olika kön? Kommer man in i ett rum säger kvinnan: -Snygga gardiner, var har du köpt dom? Mannen säger: -Va skit ni har i fönstren, man ser ju inte ut!

Eller om man ska åka någonstans, så är det utav en anledning som jag än i dag inte kan begripa, alltid mannen som är först i bilen och får vänta på kvinnan. Det är alltid kvinnan som har glömt någonting och måste in igen. Det kan ju i och för sig bero på att det nästan uteslutande är kvinnan som packat väskorna och därmed har bättre koll på vad som fattas. Men det märkliga med det är att dom få gångerna mannen packar så behövs det aldrig vändas på bilen för att något blivit glömt. Nåja, nästan i alla fall. Men å andra sidan ska man heller aldrig skicka en karl utan inköpslista till affären, för då får han oftast åka igen.

En liten episod som kan förstärka min tanke på hur olika vi tänker och agerar inträffade i dag när vi kom från stan och skulle hämta ena dottern hos dagmamman. Frun och äldsta dottern gick in för att hämta den yngre. Jag har varit med om detta förut, och på grund av att det även i detta samhälle är en så kallad minutlag om tomgångskörning så var det lika bra att stänga av bilen på en gång.

Det brukar lösas världsproblem där inne hos dagmamman kan jag lova. Det stör mig väl egentligen inte, för det är ju bara att blunda en stund. Men i dag kom hämtningsobjektet ut efter två minuter, påklädd och klar. Jag sätter in henne i bilen med alla procedurer som hör till och bilen startas för nu dröjer det nog inte så länge. Nähä du, det var väl en önskedröm. Bilen stängdes av igen för där försvann den minuten.

Fem minuter till drog sig förbi. Till slut frågar dottern: -Var är mamma! -Då fick till och med tålmodiga jag nog. Med raska steg äntrar jag trappan, öppnar dörren och säger: -Jag ville bara tala om att anledningen till varför vi är här har kommit och satt sig i bilen nu, och vi är färdiga att åka! Okej, det är kanske inte så farligt att vänta lite, men jävligt irriterande, och den sortens irritation är en mycket god grälstartare. Och om jag har lärt mig att det är så, varför inte hon?

Ja men, hur tänker man! Tänk om jag skulle ha fru och barn i bilen, stanna, gå ur bilen, och säga: -Jag ska bara gå in i jaktaffären och köpa en grej! Sen skickar jag ut expediten med mina grejer till en väntande familj, för jag ska bara prata lite med ägaren. Å du store jävel vilket liv det skulle bli.

Ja men det är ju inte samma sak. Det är det visst det. Det är inte vad man pratar som är huvudsaken, det är hur man beter sig som är grejen. För om jag målar kåken i en skrikrosa färg, så kan jag väl för fan inte peka på grannen när han målat i exakt samma färg. Eller skälla på hela familjen för att man på lördagen med bestämdhet menar att man la plånboken på byrån när man kom hem, och minuten efter ringer det från Ica-affären. För där har plånboken legat sen i torsdags.

Eller stå med frågande ögon, (Det vill säga, jag har inte rört dina jävla nycklar, du får väl hålla reda på dom själv), när maken frågar vart hans nycklar tagit vägen. Sen visar det sig att de ligger på fruns jobb, i hennes ytterkläder, och förnekelsen fortsätter. Ja precis, han har tagit på sig fruns kläder, åkt till hennes jobb, lagt ifrån sig sina nycklar och hennes kläder, och kört hem igen. Utan nycklar! Troligt!

Men det är väl bara att erkänna, dom är vackra dom små liven, fruarna alltså. Och utan dom så vet man med säkerhet att det skulle bli kaos i hus och hem. Och personligen skulle jag nog leva i sus och dus om inte frugan fanns. Kanske gifter vi karlar oss med mamma, och det finns ett ordspråk som bekräftar det.

Ju längre en man levat, ju längre har han varit barn.

Daarén

2005 01 11

Ibland undrar jag vad det är vi missar om vi är lite vänligare mot våra medmänniskor. Nu menar jag inte dom som står oss nära, utan helt främmande människor som vi möter t.ex. på stan.

Jag var i stan i dag i ett ärende, min sambo i ett annat. Naturligtvis var jag klar timmar före henne fast hennes ärende… ja ni fattar. Jag gick in och satte mig på ett av stans alla caféer och tog ett wienerbröd och en kopp kaffe, tittade lite på folk och var i mina egna tankar ett tag. Jag är ju fyllda fyrtio så det finns alltid något att titta på. Vare sig det sitter fram eller bak. Hur eller kaffetermos så kom det in en äldre farbror på caféet och den äldre delen av personalen bröt ut i ett glädjerus över att få, som dom sa se den här farbrorn igen. Farbrorn var väl 80 + närmare 90 kan jag tro.

Jag förstod på samtalet dom i mellan att han varit sjuk ett längre tag. Så småningom kom det fram att han hade trillat och brutit vart enda ett av revbenen han hade i kroppen!? Jag måste ha hört fel, alla revbenen frågade jag en av servitriserna lite senare. Jo då så var allt fallet. Å han är uppe och går! Tänk på det en stund. Vilken form han än är stöpt i så skulle jag vilja se den. Jag menar, det skulle varit intressant att få ta del av den här mannens liv. Hur kommer det sig att man i den aktningsvärda åldern kan bryta vart och ett av revbenen i kroppen och sedan komma tillbaka och gå på sitt café för en fika. Snacka om att bryta ihop och komma igen.

Nu när jag tänker efter så kom jag på att jag har ju en i min familj som vid 80 års ålder bröt av en ryggkota. I dag är han uppe och går, visserligen med rullator, men han siktar på att slippa den till våren!? Vad gjorde dom folk av förr i tiden? Förmodligen lärdomen om livet, vad som är viktigt för ens överlevnad. Det vill säga hårt och ärligt arbete samt en god portion av folkvett.

För denne farbror på cafét gick så småningom för att sätta sig och mina ben var lite i vägen. Inte så mycket så han inte skulle kunna ta sig förbi, men i alla fall. Jag drog undan mina ben och våra blickar möttes, han ser en stund på mig och sedan ler han, nickar lite lätt till hälsning och säger: Tack! En stund senare kommer hans kompis för att även han slå sig ner med en kopp kaffe. Samma sak upprepar sig exakt.

Jag sitter där och funderar. Till slut flyger fan i mig och benen åker ut än längre i gången, först kommer en kille i 30 årsåldern. Med huvudet nedsänkt och blicken i golvet ser han inte mina ben förens han nästan snubblar på dom, jag drar in dom och tittar på honom, inte en reaktion. Han ser inte ens upp från golvet. Nåja, det var ju mina ben som stack ut, men en liten endaste blick. Nä då. Samma sak med en tjej i 20 års åldern. Hon stannar upp och tittar på mig i alla fall. Men det var inte mer heller. Jag log lite försiktigt i hopp om att jag skulle få henne att hälsa. Vad trodde jag egentligen?

Vad kostar det att ge sin medmänniska ett leende? Jag tror att det sitter i något helt annat, vi är helt enkelt rädda för att vi ska vara tvungna att föra en konversation med människan som sitter där med benen i vägen och nickar leende. ”Om jag nickar och ler tillbaka nu så kommer han att sitta och titta på mig hela tiden och sen kommer han att flytta över till mitt bord och sen….” hur har det kunnat gå så långt? Har våldet ute i samhället gett sig på vårat folkvett också nu?

Ska det vara fullkomligt livsfarligt att hälsa artigt på en främling, dessutom på ett befolkat café. Det är ju för fan sjukt. Om man nickar och hälsar artigt på en äldre människa, som åtminstone jag är lärd och försöker att lära mina barn, ja då ler dom artigt tillbaka och hälsar tillbaka. Jag tycker att vi var och en ska ta oss en funderare på varför det är så. Och när vi kommer på det svar som passar oss bäst ska vi omgående ändra på detta befängda beteende. Annars kommer detta att sluta i en ände av förskräckelse.

Tittar man rakt fram ser man bara sin egen skugga!

Daarén

2005 01 01

Jag vet att det kan verka lite uttjatat nu det här med bilister, men jag kan ändå inte låta bli att farssinneras av hur våra hjärnor fungerar när vi sätter oss bakom ratten.

Säg att vi ska parkera bilen för att vi ska gå in och handla, då körs det runt, runt, runt, tills vi hittar en parkering så nära ingången som möjligt. Men va fan, inte ens i snöstorm är det långt att gå 40-meter från parkeringen längst bort. Okej, om man ska dra på en fullsmockad vagn och samtidigt hålla reda på två bångstyriga ungar så kan det vara ursäktat att vilja stå lite närmre ingången.

Inne i stan har vi ett jävligt stort köpcentra som har varit så genialiska att man låtit upprätta en ”familjeparkering”. Den är det lite bredare parkeringsrutor på så ungarna kan slänga upp dörrarna hur dom vill, och den är nära ingången. Detta hade fungerat jävligt bra om den verkligen användes av familjer, nä där ställer sig den som är latast, det vill säga killar och tjejer i 20-30 års åldern. Dom har dessutom inga barn, så barnfamiljerna som har en kundvagn full med grejer, en barnvagn och oftast ett barn till som är så gamalt att man måste vara fem vuxna för att hålla reda på ungen så den inte springer rakt ut på parkeringen och blir överkörd, dom får hålla sig till parkeringsplatserna som är lite mer svårtillgängliga om man uttrycker sig så.

Oftast går det fortare att hitta en parkering om man åker direkt till ”utkanten” av området. Och du är inne i affären fan så mycket snabbare än den som ska leta sig fram. Hade ett tag lappar liggande i bilen som innehöll texten: ”Grattis idiot, du har med en bil lyckats med konststycket att ta upp två parkeringsplatser!” Det säger väl allt om den tanken. Fick sluta med dom lapparna, äldsta dottern vägrade åka med till affären. Men det var kul.

Och så kommer snön, parkeringsrutor är ett minne blott. När snön kommer försvinner, som jag varit inne på tidigare, också förståendet. Då kan man helt plötsligt inte parkera bilen rakt. Man är även oförmögen att se var bilen slutar och börjar. För det parkeras då fan inte jämte bilen närmast, nä helst ska man vara en meter längre fram. Vad det resulterar i kan ni ju räkna ut själva.

Appropå att parkera, var inne i stan i dag för att lämna in mitt pass, ni vet det där passet där jag bara var 164 cm, lång. Jag kommer till det strax, på polisens egna parkering som man går förbi på vägen in, så finns det ett område som skulle lämpa sig ypperligt för parkering. Det är en liten plätt bredvid polishuset som är betongplattor/gräsmatta. Men den ligger lite tokigt till för utryckningsbilarna åker den vägen. Det skulle nog gå att parkera där men för att vara på den säkra sidan har man satt upp en parkering förbjudenskyllt där.

Detta är alltså inne på polisens område, privatbilister kan inte köra in där. Hur eller p-bot, när jag gick förbi där i dag så stod det två civilbilar parkerade där. Om det var polisens bilar vet inte jag, men man kan ju undra hur det är med hissfunktionen i skallen. Gott föredöme?

Passet ja, det blev inte så kul som jag ville det skulle bli. Det var en annan kärring där, den andra var i luckan bredvid, men hon kunde inte låta bli att kommentera när jag talade om för den ”nya” med hela handen pekandes på satkärringen att det var hon som klantat sig första gången. - Jag har inte gjort nåt fel, det är han som lämnat fel uppgifter! Den ”nya” log lite försiktigt och sa till mig: -Vi fixar det här, du kan hämta ditt nya pass om en vecka. Gratis! Det blev inget krig, lite synd faktiskt. Hade varit kul att mäta krafterna med kärringen i polisernas korridorer.

Vill barnen på cirkus? Ta dom till närmaste parkering eller passmyndighet!

Daarén

2004 12 22

Härliga jul, strålande jultider!
Visst är det underbart med juletid, god mat i trevliga vänners sällskap. Men vi ska ju ta oss till julen helskinnade först. Vi ska ta oss förbi hysteriska föräldrar i ofattbart trånga affärsgångar, vi ska försöka klämma oss förbi folk som parkerat mitt i gången och pratar med folk dom inte ens skänker en tanke när det inte är jul.

Julhysteriska barn kan i och för sig vara rätt trevligt, bara dom inte håsar upp en massa förväntningar som inte går i uppfyllelse. Dagens ungar har väldigt lätt för det har jag märkt. För inte fan hade väl vi 60-talister några förväntningar på julen? Jo då. Nog fanns dom där allt, det är nog antagligen därför man inte är så där förtjust i denna julhysteri som uppstår så fort det blir december månad.

Får jag bara en god bit mat i goda vänners lag så är jag nöjd. För det är bara att erkänna det där med julklappar kan dom hoppa över. För om jag nu promt ska önska mig något så får övriga familjen nog ta lån för att uppfylla mina önskningar och då kan det lika gärna kvitta för jag blir bara besviken i alla fall.

Barnsligt, ovuxet, inte värdigt en familjeförsörjare, ja, inte vet jag. Jag kan fortfarande känna besvikelse när man inte riktigt får det man önskat sig, och så ska man sitta där och vara tacksam för det man fått. Nu är det inte så att mina föräldrar aldrig köpte det jag önskade mig, nä då, snarare tvärt om. Dom gjorde nog allt som stod i deras makt, det vill säga under deras ekonomiska förhållande på den tiden. I stället för att köpa exakt det man önskade sig som antagligen var för dyrt så blev det ett substitut som var samma sak fast ändå inte. Så nog gjorde dom vad dom kunde allt.

Om du skulle råka läsa det här mor, så menar jag detta på allra bästa sätt. Både det jag nyss skrev och det som kommer härnäst.

I dag har väl dom flesta av oss samma problem som våra föräldrar, det vill säga att pengarna tryter och det räcker liksom inte till. Gör då inte samma tabbe som dom, utan fråga barnen vad dom helst av allt vill ha och förklara för dom att den ekonomiska situationen är som den är. Men gör det utan att ge barnen dåligt samvete för att dom önskat sig för mycket. Funkar inte det får man väl inse att man har borskämda barn.

Så har vi fenomenet att våra föräldrar har fått det fan så mycket bättre ställt än när vi var små, så då kommer samvetet fram och det köps julklappar för många, många pengar till barnbarnen. Jag kan förstå deras tanke med att dom ska hjälpa oss ekonomisk på detta vis. Men kära mor- och farföräldrar det funkar inte så. Vad ni får är två föräldrar som inte tycker att dom räcker till åt sina egna barn. Som i bästa fall tycker att julen är tillräckligt jobbig som den är. Som i värsta fall gråter sig till sömns och aldrig mer vill fira jul.

Kom överens med alla inblandade och håll er till överenskommelsen så löser det nog sig. Men stå inte där i affären och tänk, bara en julklapp till det kan väl inte skada. Jo, det gör det, då är skadan skedd. Respektera varandras önskemål så gott ni har förmåga till, för kom ihåg att alla ska vara glada. Inte bara barnen.

Vi har löst alla julklappsbekymmer i vår familj, så här råder inga sura miner. Men det räcker ju med att gå in i affären med mössan ovanför öronen så får man reda på hur det egentligen är.

Julen är en glädjens och fridens tid. Jo, kyss mig i röven!

Daarén

2004 12 02

Sitter här och väntar på att Leif ska komma, jag ska mönstra på kl. 12 i dag. Jag har varit tvungen att skaffa mig ett nytt pass, för i baltnegrernas komplicerade värld duger inte Sjöfartsboken längre. (Den är för övrigt utfärdad av samma myndighet som passet är)

Jag går ner på Polisstationen med ett färskt kort i näven, betalar 250 kr, får mitt kvitto och går där ifrån. Väl ute i kylan tittar jag på kvittot, jag heter Birgitta af S... eller nåt sånt. Går in igen och förklarar att detta inte är jag, hon tror mig och vill ha ett nytt kort för det jag hade med mig hade hon ju redan klistrat fast. Det resulterar i att jag får bege mig in till stan och ta nya kort. Under högljudda protester får polisen betala för korten när jag kommer tillbaka med kvittot. Jag får mitt nya kvitto som är rätt och åker där ifrån.

En vecka senare får jag mitt nya skinande snygga pass, rött och fint. Jag kollar så födelsedatum och namn stämmer, perfekt. När jag idag tar fram mitt nya fina pass och stolt visar det för min familj ser jag att jag bara är 164 cm lång. Men va fan! Varför i hela helvete är det bara jag som råkar ut för sån här skit! omgående går telefonen varm ner till passenheten, -Du får komma ner med ditt pass och ett nytt kort så får vi göra ett nytt åt dig. Nu ska jag citera mina egna ord: -Nä, sirdu lilla stumpan, det går inte för min båt går om tre timmar, så du får helt sonika göra en notering i dina papper om att längden är fel i mitt pass i fall du får ett samtal i från någon Baltisk myndighet.

Så nu sitter jag här och har gjort mig osams med passmyndighetskärringen också. Jag säger då bara det, hon ska jävlar i min lilla låda få se på osams bara jag kommer hem. För enligt henne så är det mitt fel att det står 164 cm i mitt pass. För det är ju ingen annan än jag som har skrivit in det i papperen. Jag citerar igen, -Jag ska tala om för dig att jag har jävlar aldrig varit 164 cm, jag kom ut fullvuxen och har varit så sedan dess. Om jag så ska starta ett krig mot hela polismyndigheten i Svea rike land så ska jag inte betala för ett nytt pass.

Fortsättning följer...

Skit inte i min soptunna, den är redan full!

Daarén

2004 11 26

Vinterväglag ger oss alla en del att tänka på, en del mer an andra verkar det som. Hur kommer det sig att bara för att vinterdäcken är på tror en stor del av alla bilförare att det är bara att tuta och köra?

Man kan hålla samma minimala avstånd till framförvarande bil som bilförare med vett inte ens skulle hålla på sommaren. Full gas fram till korsningen, bromsa som en idiot, och full fart framåt igen. Ändå är det dom som svär värst när det inte finns fäste i korsningarna. Så har vi dom som är precis tvärt om, det är jättehalt ute så jag kör hur sakta jag vill. Jag skiter i om det blir kö bakom mig.

Håll er hemma för helvete, kan ni inte hantera en bil i vinterväglag så ta sparkstöttingen. Till er som har så förbannat bråttom, gå upp en halvtimma tidigare då så hinner ni köra till jobbet eller vart ni nu ska i lugn och ro. Håll avståndet, planera körningen, och släpp på gasen i tid. Släpp över gångtrafikanterna. Bil ska köras med huvudet och gasen, inte arslet och bromsen.

Gångtrafikanter ja, det är väl ett jävla folk det med! Nu är nog inte alla av samma skrot och korn, men det är fan inte långt därifrån. Kliv för fan inte bara ut i vägen, det är ju svinhalt för mig som bilförare. Men det är ju inget som verkar besvära dom som kliver ut. Jag vet att jag ska planera min körning så att jag ska hinna stanna, jag vet att jag inte ska ha solen i ögonen, jag vet att det ska vara grusat/saltat på vägen och jag vet att jag ska släppa över dig. Men ibland går inte ekvationen av alla ska´n ihop. Felar det ett ska någonstans och jag bromsar för sent i halkan så klipper jag benen av dig, i bästa fall. Det ska väl ändå inte bara vara mitt ansvar att du tar dig över vägen helskinnad.

Tänk dig för du med, det kan vara halt ute i dag.

Daarén

2004 11 24

Hjälp! Jag tror jag håller på att bli en sörlänning!

Eller också är det en sur gammal gubbe jag börjar bli. Jag har märkt att jag inte längre tittar på folk med öppna ögon. Inte heller lyssnar jag med båda öronen, själv tycker jag att jag alltid gjort detta. Visst har väl jag också haft (och kommer troligtvis att fortsätta att ha) fördomar om folk jag inte känner. Men jag har i alla fall gett dom flesta en chans. Till och med två ibland. Men jag är rädd att jag börjat acklimatisera mig till min omgivning.

Här bygger man ett litet vitt staket runt sin familj och sina vänner, vännerna som det enligt min mening måste ha tagit hur länge som helst att skaffa. För några nya vill man då fan inte ha. Här kan man inte göra som man kunde hemma i Idre, man kan inte komma när som helst eller för den delen hur som helst hem till folk. Dyker man upp utanför dörren med fru och två barn så står sörlänningarna där med handen på handtaget och undrar vad det är man vill. Och jag då som jag är: -Sätt på kaffet och fram med bullarna så jävla upptagen kan du inte vara! Svaret kommer som ett brev på posten: -Ursäkta, hade vi bestämt att ni skulle komma i dag? Vi har faktiskt inte städat än i dag så det bli inget kaffe! ( Detta har faktiskt hänt) hade inte min sambo dragit mig i armen så hade svaret kommit som tungan ur en orm, d.v.s. vare sig man vill eller inte. -Du ska väl för fan inte servera kaffet på golvet heller! Men min sambo hann som sagt dra mig därifrån. Då ska det även tilläggas att vi umgåtts, åtminstone försökt, med dessa människor i tre år.

Jag menar bara, va fan… Vi har nu bott här nere i 12 år, vi umgås fortfarande inte med infödda människor, och det har vi inte valt själva. Vill man ha en kopp kaffe utanför hemmet här nere då får man beställa tid först. Grannarna är en annan femma dom fick ju inte välja, men nu är dom rätt luttrade dom med. Dom har lärt sig mig nu, vill dom inte ha in mig får dom låsa dörren. Lås är till för tjyvar och oönskade grannar. Lika dant säger jag åt dom när jag är tvungen att gå upp ur soffan för att öppna dörren när dom knackar.

Kliv in för fan, dörren är ju öppen, stå inte där som om du vill sälja något. Men en av grannkärringarna är en riktig satmara. Jag kan inte sitta här och skriva ner alla försök hon gjort för att jag ska hjälpa henne med saker, och dessutom alla grejer hon påstår att dom förra husägarna och hon köpt tillsammans och då rättmäteligen är lika mycket hennes som mitt, så som stegar, skottkärror och dylikt. Men där gick hon på pumpen. Hon pratar inte med mig över huvud taget i dag. Bara för att jag gav henne numret till socialkontoret och bad henne dra åt helvete? Lite får hon väl tåla.

Nu är inte alla av samma skrot och korn, det finns vettigt folk här också. Men då har minst en av två bott utsocknes ett tag, i bästa fall båda två. Men alla har fortfarande en sak gemensamt, dom kommer inte själva och hälsar på spontant. Skulle det nu mot fömodan hända så står dom i dörren och drar en lång hardang om hur ledsna dom är att dom bara tränger sig på. Det kan dom väl för fan inte vara, då hade dom ju inte kommit över huvuvd taget. Dom är spontant sällskapssjuka men vet inte hur dom ska bete sig, det är hela sanningen.

Jag säger det igen, -Kliv in för fan dörren är ju öppen!

Daarén

2004 10 11

En chef som bekräftar sin personal ideligen har ofta en riktigt bra stab, en chef som sällan eller aldrig gör det, han har en jävla rullians på folk. Det kan i det långa loppet inte vara bra för omsättningen. Nu finns det lika många sätt att bekräfta folk på som det finns individer, jag vet det. Men jag tror att det viktiga är att man inte gör samma sak hela tiden.

En chef jag hade han ordnade fester hela tiden, då tar man ju festen för given efter ett tag. Det resulterar i att man vill ha fest vare sig man har gjort ett bra jobb eller inte. Och bekräftelsen uteblir. En annan han sa aldrig ett ord om hur man hade skött sig. Efter något år kom jag på att hans sätt att berömma en var att han var på strålande humör, och man fick stå ut med vidrigt dåliga historier. Det kunde bli en julmiddag det året också.

I det rent privata då, jo, visst behöver vi bekräftelse där också. Mest av allt av dom som står oss närmast. Det är ofta lätt att glömma bort att din sambo, partner, fru, man, dina barn och övrigt löst folk i släkt och vänskapskrets är i lika stort behov av bekräftelse som du är.

Vi män skiljer oss lite, ja inte så lite heller egentligen, från kvinnor. Kom nu ihåg att detta är väldigt generellt, men en kvinna som vill bli bekräftad av sin andra hälft ska oftast ha beröm och komplimanger, dom uppskattar en blomma och att du lagar middag åt henne. Att du stänger av tv´n och lyssnar på hur hennes dag har varit o.s.v. inget fel med det. Med oss män är det en annan femma, vi blir bekräftade i sängen. Helst ofta som fan. Skulle jag personligen få en blomma skulle jag nog undra hur mycket pengar hon har dåligt samvete för.

Bekräftelse, det är någonting som alla behöver. Både stark och svag. Den kan väl kanske te sig i all sköns former, men den behövs. Barn, i alla fall i dom lägre åldrarna är ruggigt bra på att dela ut bekräftelser, är barnet nöjd med dig eller ditt sätt, talar dom om det med hela kroppen. Är dom missnöjda får du höra det också, högljutt. Med vuxna är det en annan femma. Vi kan till och med ljuga för en annan människa bara för att vi inte vill såra eller för att vi ska må bra själva.

Ta dig en titt i din omgivning och se efter hur många bekräftelser du ser på en dag. En snyggt klädd kvinna som vänder på huvuden, en snuskigt dyr bil, ett barn som får glass, en klapp på axeln, två blickar som möts, tack för maten, ja dagen är full av dom. Men som sagt glöm inte dom viktigaste bekräftelserna, dom som behövs och är efterlängtade.

Daarén

2004 09 27

Ja hej hopp va det går i den socialdemokratiska arbetarregeringen. Jag har varit arbetare och betalat skatt i hela mitt liv, men för det mesta så undrar jag varför. Jag vet ju naturligtvis varför jag betalar skatt, frågan är ju till vad? Sjukvården, ja visst. Skola och omsorg, ja då, jag är med. Men låt mig nu få lufta mina hjärnceller lite.

Tobaksskatt, det är en jävla massa procent i priset för tobak som går till staten. Okej, tobaksrelaterade skador måste ju betalas av dom som röker naturligtvis. Men nu har dom ju kommit fram till att det inte går att bevisa att snus är cancerframkallande. Så varför inte sänka skatten på snuset? Nä det går inte, det är ju en tobaksvara vi måste ju dra allt över en och samma kam. Så det kanske är lika bra att jag börjar betala fordonsskatt för min cykel också?

Fordonsskatt ja, och vägskatt, och bensinskatt, och moms på bensinskatten, som jag dessutom betalar med skattade pengar, men va fan, jag blir så less. Sen påstår dom att det inte finns några pengar att reparera och bygga nya vägar för. Jag har ju för i höga hälsingland betalat skatt fem gånger till vägbygge. Men det är klart miljövännerna ska ju ha sitt också, så dom kan odla maskrosor i vägkanterna. Miljön ja, jag har en svag aning någonstans i bakhuvudet att jag betalar en miljöskatt på bensinen också. Jaha du Holmfrid, mycket skatt blir det.

Sjukvården ska man väl kanske inte gnälla så mycket på. Om jag nu betalar så mycket skatt till sjukvården som dom påstår, varför ska jag då, med en stukad fot, betala 200 kr för att få träffa doktorn. En timme efter avtalad tid dessutom. Och om han sen inte har fyllt i ett eventuellt recept rätt, ja då är det min sak att kontrollera detta!? Så tydligen ingår det en farmaceututbildning i skattepengarna jag betalar in till staten. För jag får ju dessutom hålla reda på vilken medicin som är billigast. Och nedskärningarna inom vården räcker det med att någon bara nämner så blir jag förbannad, så det skiter vi i. Jag säger bara, heja välfärds-Sverige.

Daarén

2004 07 20

Vad roligt det blir när man kan tolka skyltar på två eller fler sätt. Vi har en uppe vid vårat el-ljusspår. På den står det, ”hundar får ej vistas lösa och förorena inom området” Jaha så om man har hunden i koppel, får dom skita hur mycket dom vill då? Om dom tryckt dit ”eller” i stället för ”och” så hade det inte varit något problem.

En skyltning som man börjat att ändra på nu är rökeriskyltarna. Nu står det helt enkelt rökeri på dom. Sedan kan det vara ett tillägg bakom där det står fisk eller dyl. Förut stod det på dessa skyltar ”fiskrökeri”. Och om man bryter ordet fiskrökeri på fel ställe får man ett helt annat ord. Så man kan förstå varför man endast skriver rökeri numera.

På bensinstationer stod ofta av förklarliga skäl, ”förbjudet att medföra eld eller öppen låga inom området”. Dom skyltarna har också mer eller mindre försvunnit av lika förklarliga skäl som dom kom upp. Vart fan skulle jag förvara eld eller öppen låga om jag kom in på området.
Och hur skiljer man på eld och öppen låga, har det med storleken att göra?

I sådana fall undrar jag, vem fan kommer i med en eld på en bensinstation? Och utav vilken anledning? Det är nog den mest relevanta frågan. Numera är det mest skyltar med en överkryssad cigarett och en tändsticka. Ändå finns det idioter som står och röker medan dom tankar.

Tillträde förbjudet!
Det står det med stora ovanför portarna till ett större fängelse här i närheten. Ja men…! Vem fan går in där frivilligt. Det har i och för sig inget med skylten att göra men jag har varit där inne vid ett flertal tillfällen och spelat fotboll mot fångarna. Dom anmälde ett korplag till traktens korpserie. Eftersom dom inte fick komma ut på några år, så fick ju vi komma in och spela mot dom där inne.

Roligare matcher har jag varit med om. Merparten av dom satt där för att dom hade slagit ihjäl någon stackare för en spottstyver. Så inte fällde man någon i onödan inte.

Daarén

2004 06 26

Ja, jäklar i det blå om inte vi fixade det. När Johnsson dundrade in 2-2, då krullade nog tån ihop sig på den Italienska stövelen. Den kvällen förlorades det mycket svett. Då menar jag inte på spelarna, utan på mig.

Jag begriper inte hur mänskligheten lyckats med bedriften att komma på en så infarkt-framkallande sport. Det kan inte vara bra för folkhälsan att titta på detta. Hur som helst så är vi i skrivande stund i kvartsfinal.

Det spelar ingen roll hur många gånger man ser på repris efter repis, man får ett fånigt flin på läpparna var enda gång. Och för att inte tala om Zlatans klack. Den lär väl gå till världshistorien.

Direkt efter Danmarksmatchen satt jag och såg på nyheterna. Fotboll naturligtvis, men också avrättningen av den sydkoreanske medborgaren i Irak. Det är ju skrämmande hur lätt det är att rättfärdiga en avrättning, eller i detta fallet vill jag nog kalla det för mord.

Man ville då att sydkorea skulle ta tillbaka beslutet om att sända fler trupper till, vart det nu var. Det är inte relevant i detta läge. När detta inte hände så lämnar man in en videofilm där den sydkoreanske mannen sitter framför sina kommande bödlar. Där läser man upp ett brev med texter om hur gud förlåter dom som är rättfärdiga. Tillslut så läser man, vi har varnat er, så nu är avrättningen erat fel.

Ja, om det inte är svårare än så att rättfärdiga mord så får vi vara glada att det inte finns så in i helvete många som är just rättfärdiga.

Rättfärdiga är det väl fel att kalla dom som jobbar med textningen på tv 4. För precis innan bilden på bödlarna och den sydkoreanske mannen försvinner lyckas dom väl med en otrolig bedrift. En textremsa kommer upp, troligtvis en som har legat och gömt sig någonstans i textmaskinernas allra innersta gömmor. Texten löd i alla fall: Grattis ni vann!

Men va fan! Snacka om fel text på fel ställe. Det blev hyllning som heter duga det. Som den gode webmastern skulle ha sagt. Förbannade sommararbetare!

Daarén

2004 04 25

Trädgårdar är ett jävulens påfund! När vi köpte huset så gjorde jag klart för alla inblandade parter att jag hatar trädgårdsarbete. Vad mig anbelangar så kunde man asfaltera hela skiten och måla den grön. Sedan kunde barnen utrustas med allsköns färger och måla blommor på asfalten. Jag kan sträcka mig till att klippa gräsmattan och gräva hål för plantering. Men sedan får frun sköta resten.

Klippa gräset ja, om det bara gick utan att man ska få rivsår på hela kroppen. Det sticker ju ut kvistar ta mig fan över allt, och vig måste man vara också. För när man måste böja sig så djupt under kvistar och buskar att man ansar näshåren med gräsklipparen, då ska träden kapas. Och dessa förbannade buskar som ska planteras så idiotiskt att man inte kommer emellan med gräsklipparen, utan man får hämta en grästrimmer och köra med den också. ”Det är ju fint” säger hon, ”ett onödigt arbetsmoment” säger jag. Och det är här kära vänner, som min och min sambos åsikter går isär.

Ta bara ett äppelträd som exempel, min åsikt är att det är ju ingen ide´att ha ett äppelträd om man inte kan nå frukten från marken. För om äpplena ska ramla till marken och ligga och ruttna, så kan man lika gärna plantera en björk. (Den torkar dessutom ut gräsmattan så man slipper slå gräset.) När så äppelträden skulle ansas, gallras, eller vad fan det heter så passade jag på att göra detta när inte min sambo var hemma. Motorsågen plockades fram och skövlingen som min sambo kallade det för började.

Grannarna tyckte att det här var det roligaste som hänt på gatan på många år. För enligt dom så kallade experterna så hade jag tagit död på trädet. Det blev ju inte snyggt det kan jag hålla med om. Det ser ut som om man huggit av trädet på mitten ungefär. Så här några år efteråt så är det ingen som längre skrattar åt mina träd. Äpplena växer så det knakar. Det blev jätte bra, man kommer åt alla äpplena från marken. Till hösten är det dags för plommonträden, ska bara lura iväg käringen så jag hinner fila motorsågskedjan.

Daarén

2004 04 13

Jag är definitivt ingen nykterist, det ska gudarna veta. Jag har fått i mig min beskärda del jag med. Och sill till midsommar utan snaps det finns inte, då kan dom ta sin jävla midsommar och stoppa upp den i det som är högst när man plockar hjortron. Men man kan ju undra vad alkoholen ska vara bra för, i alla fall på söndag morgon när skallen värker och plånboken är tom.

Här kommer i alla fall några av mina tankar om alkohol.

Alkohol är ett fenomen som är svårt att bedöma om man klarar sig utan eller inte. När man väl fått smak på det vill säga. Jag undrar om man skulle känna samma sug om man aldrig hade smakat? Knappast! När man varit utan ett tag som jag nu har, så känns det fan é mig att det skulle vara gott med en snaps eller tre. Lägg till ett par pilsner och du får en skön fylla. Hua jag ryser vid tanken, av välbehag ska tilläggas.

Men det går inte att komma ifrån att man tar sig en och annan funderare på hur det egentligen står till med den svenska alkoholpolitiken. I Finland så sänker man alkoholskatten för att förhindra smuggelsprit från baltiska länder som snart är eu-medlemar, och i Sverige där gör vi allt för att höja alkoholskatten. Jag kan inte låta bli att undra varför. För om det är av anledningen att man ska finansiera alkoholisternas väg tillbaka i samhället, samt kampanjer för en sundare alkoholsyn m.m. så kan jag förstå detta. Men om anledningen är att man ska få folk att sluta dricka eller åtminstone dricka mindre, då är man ute och cyklar.

Har själv bränt hemma en gång i tiden och har haft ett sådant jobb att jag besökt folk i hemmen och sett med egna ögon hur mycket hembränningsapparater det finns runt om i stugorna. Och varför gör det då det. Jo för att brännvinet är för dyrt naturligtvis. Jag kunde ha sålt minst fem till tio liter varje helg om jag velat, men icke då, jag har bara bränt för husbehov. Alla jag känner vet någon som bränner hemma. Och för att inte tala om forslandet över sundet nu när vi bevare oss väl har gått med i Eu. Det är till husbehov så det räcker och blir över det.

Vad blir det då för kontenta av allt detta brännande och smugglande, jo naturligtvis så dricker svensken mer när det är så lättåtkomligt och så billigt. Och statistiken visar att vi misshandlar varandra mer, framför allt då våra kvinnor. Fyllan kryper neråt i åldrarna och så ökar ju våldtäkterna. För när en tjej får lite för mycket så är det ju fritt fram!? det är förstås inte bara alkoholens fel. Där måste vi nog skylla på föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra sina barn med inställningen att man inte får göra så. Blir man utan kvinnan en kväll får man väl göra som merparten av alla män, man får gå in i duschen och sjunga ett par refränger.

Sen har vi dilemmat med lördagsöppna systembolag. Är det nödvändigt? Kan man inte planera sitt supande kanske man ska låta bli. Det är ju bevisat att alkoholismen ökar, misshandlarna likaså i och med detta. Men samtidigt så har vi ju samma problem med införsel av alkohol över gränserna som inte nödvändigtvis behöver förhålla sig på vardagar. Så vad fan gör vi? För det första måste jag som förälder ta mitt ansvar. Det är jag säker på att jag har rätt i. Vi måste lära våra barn att handskas med alkohol, men hur ska det då gå till om den som lär ut inte själv kan handskas med alkohol. Ja du? Det är frågan det.

Billigare sprit skulle förmodligen i längden betyda en sundare syn på alkohol. För är den tillgänglig jämt blir den inte lika intressant, detta har ju studier från bl.a. Spanien och Italien visat. (om man nu ska tro på studier utförda av icke nykterister). Nu går det kanske inte att jämföra sydligare breddgrader med oss här uppe i karga nord. För vi ingår ju i det så kallade brännvinsbältet och beräknar intag per cl, starksprit. När man i sydligare länder mest refererar till svagare alkohol så som vin och svagare likörer. Dessutom har vi annamat det kontinentala drickandet, det vill säga att vi gärna tar oss en drink eller två när vi kommer hem från jobbet. När helgen sedan kommer så återgår vi till det gamla motbokssättet att dricka sprit, vi tömmer hela flaskan. Ska vi någonsin få en sundare syn på alkohol så tror jag, och är fruktansvärt rädd för, att vägen dit kommer att få katastrofala följder.

Alkoholen dödar även dina barn! Vad gör barnen i kväll?

Daarén

2004 03 29

Jobbade som sotare några år en gång i tiden. En del tycks tro att man inte gör annat än att sota hos just dom på hela året. Om jag nu har 16-18 hus jag ska sota på en dag, då är det inte säkert att det är 16-18 objekt på en dag. Nä då, så enkel är inte sotarmästarens skalle. Det kan vara allt ifrån ett objekt till fyra - fem i varje hus.

Hur som haver, samma morgon ringer det då en till fem fastighetsägare och har kommit på att det är sotning i dag. Och då går det bra att komma mellan kl. 11 och 11,30 för då är dom hemma på lunch. Alla fem. När man då lite försynt frågar vem av dom man ska skita i att sota får man naturligtvis inget svar. Utan då undrar dom om det går bra kl. 06,00 i stället. Jo då, det gör det naturligtvis om dom betalar övertiden. Vilket då resulterar i en tre gånger så hög sotarräkning.

Sotningen är upplagd på ett genialiskt system, det vill säga om vi kommer in när vi vill. För om jag ska vara tvungen att åka ifrån kvarteret jag är i och sota en bets, (idiot), på ett annat kvarter så måste jag lämna återbud till två i slutet på dan, som suttit snällt och väntat. Ett ställe jag kom till satt det en lapp på dörren där det stod: Hej sotaren! Det går bra att komma hit igen kl. 17.00 för då är jag hemma. Jag tog helt sonika upp min penna och skrev: Det är jag också!

Det händer titt som tätt att det sitter en lapp på dörren där det står med stora bokstäver som kan läsas från gatan. Hej sotarn! Det är öppet källarvägen, det är bara att knalla in. Lås efter dig och släpp inte ut katten! Ja, ja säger då det. Lås är till för ärligt folk, tjuven tar sig in ändå.

En fastighet jag kom till satt det en lapp på dörren, fast den var av en helt annan karaktär. Nu kommer jag inte ihåg ordagrannt vad som stod, men det var något i stil med: Hej sotarn! Nu har du varit här så många gånger så vid detta laget vet du ju var nycklen ligger (vilket jag visste). Men vad du inte vet är att svärmor är på besök, (Burr). Gör dig själv en tjänst och vänta ut kärringen, om det inte går så sätt på dig hörselskydden och starta damsugaren med det samma du kommer in, så kanske du inte märker henne. För ser henne gör du inte. Hon är mager som ett vedträ. Skulle du nu vara tvungen att konfronteras med kärringen så svara bara kort och försvinn där ifrån. Sota kan vi göra när skrället har åkt hem. Ha så kul.

Nu visade det sig att "kärringen" var både hemma och synlig. Och väldigt trevlig. Hon bjöd på kaffe och kakor och vi pratade en god stund, svärsonen kom hem när vi satt där och han skrattade gott och sa: Lite svettig blev du allt när du läste lappen. Och det var bara att erkänna att det var inte fritt annat än att det kröp fram några droppar. Så alla lappar är inte av ondo.

Daarén

2004 03 05

Va? Kommer det snö i år?
Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att folk här i söderns land verkligen sa så. Att dom hade stått i fönstren när första snöflingan föll och gapat, inte som en fågelholk utan snarare en uggleholk.

Ja, men kan någon förklara för mig som tycker att det är självklart att ha mössa på sig när det är -10 grader ute: Varför uppträder sörlänningar som om det inte vore vinter och kallt?

Vi är här hemma välsignade med en så kallad pulkabacke. Ja, ja, jag vet! Det är inte mycket till backe, men det är den enda vi har och barnen är ju lyckliga. Och är barnen glada är frun glad, och är frun glad, ja då är ju jag glad.

Hur eller påskris, när man befinner sig i denna extremt snabba pulkabacke så klär man ju på barnen och sig själv. Det ironiska är att större delen av föräldrarna klär sina barn ordentligt. Men så kommer ett stort MEN. Vad har dom själva på sig? Jo ett par tunna byxor och en jacka som visserligen är fin, men fan så värdelös mot kyla. Tror ni dom har någon mössa på huvudet? Rätt gissat! Det har dom inte! Nu händer det sig så att föräldrarna fryser om fötter och tår och vill således åka hem. Barnen vill ju naturligtvis inte. Det blir livat värre i pulkabacken och en massa frusna tårar.

Vem är det då som står där i skoteroverall, tovade ullvantar och med en stor fårskinnsmössa på huvudet och säger till föräldrarna: -Jag passar barnen medan ni åker hem och byter om! Då får man en blick som om det vore möjligt gjorde det ännu kallare ute.

Blicken betyder ungefär, "är du dum i hela huvudet. Jag har väl för fan inga vinterkläder". Och jag blir betraktad som idiot (?!?) i min skoteroverall, för inte ska man väl behöva klä sig varmt nu. Det är ju snart slut på den kalla perioden av sommaren. Detta resulterar i att barnen under högljuda protester får åka hem.

Daarén

2004 02 19

Varför bemödar man sig med att hjälpa till och tvätta kläder, och sedan ska man vara ännu duktigare och erbjuder sig att vika den och lägga in den också. Varför gör man detta?!?

Svaret vet jag ju egentligen, men inte får man oftare för det. Nä snarare tvärt om. För när man får avbryta tvätten och med mer eller mindre våld försöka få upp luckan på tvättmaskinen, bara för att man lyckats med bedriften att få med ett par röda stumpor i den ljusa tvätten. Ja då är liksom kvällen förstörd ändå. Varför försöker man.

Och varför går det inte att tillverka två likadana klädesplagg i någorlunda samma färg som går att tvätta i samma maskin. Nä då är det ena plagget 40 grader C och det andra 60 grader C. Detta resulterar då tydligen i att det ena går att ge bort till en dvärgkoloni när det är tvättat. Och för att inte prata om torktumlaren. Å gode Gottfrid vilket jävulens påfund. Den ena tröjan går att tumla fast det står på tvättlappen att man inte ska, den andra som ser lika dan ut och (tycker jag) är i samma tyg och kvalitet, nä hä den ska hängas. Och dessutom dropptorka. För tumlar man den, ja då går den också till kolonin.

Att lära sig att läsa alla olika tvättlappar som dom inte ens kan sätta på samma ställe i kläderna, det är lika lätt som att försöka cykla Vätternrundan med en böld i röven.

Nä tacka vet jag när jag tvättar på båten, (jag går på sjön nämligen), när man har skittvätt av allt dess slag knölar man bara in det i tvättmaskinen slår på tvättmedel och igång med den på 60 grader C. När det sedan är färdigt är det bara att öppna torktumlaren och torka. Färdigt. Och inte finns det någon där som man behöver imponera på heller. Att allt har en svag nyans av grått är det ingen ombord som bryr sig om, för alla ser lika dana ut. Att sedan något klädesplagg får ”batterisyra” på sig och måste kasseras, det kan man ju inte hjälpa. Det är i alla fall ingen som undrar hur det gick till, för alla gör likadant.

Daarèn

2004 01 30

Varför i hela världen är man så dum att man gång efter annan gör samma tabbe. Varför följer man kärringen in i klädaffärer? Varför? Det finns ingen vettig anledning. Efter en halvtimme kommer man på att man ska ta av sig jackan. Det är så dags då. Svetten har redan hunnit bryta igenom och man är sjöblöt.

Efter en timme inser man att hon har fortfarande inte kommit så långt som in i en provhytt. Det är då man säger: -Ska du vara här en stund till, så går jag ut och tittar mej omkring lite, gå nu ingen annanstans utan att säga till mig. Jag är bara här utanför.

Så dumt! Man skulle naturligtvis ha åkt hem efter hundpejlen och satt på den på tanten. För det fanns ju naturligtvis en utgång som du inte bevakade. När man sedermera får tag på henne så blir svaret: -jamen jag var ju bara där borta! Till råga på allt elände så har hon inte köpt något heller för hon hade inte pengar så det räckte. Men hon har hittat vad hon ska ha...

Tabbe nummer två! Man tror henne! När hon kommer in i affären igen så får hon naturligtvis syn på något klädesplagg som hon missade förra gången, och så är cirkusen igång igen. Dumt!

Daarén

2004 01 23

Politiker! Det är nog ett ord som jag personligen tror härrör från det fornnordiska språket och betyder ”person som inte vill jobba, och som inte kan bestämma sig omgående”. Vilket jävla folk…Här i min kommun är dom extrema. Läste i tidningen idag om deras seminarium för att lära sig och kommuninvånarna att skilja på förtroendevalda och tjänstemän som är anställda av kommunen. Två dagar höll dom på! Begriper inte folk att vaktmästaren som klipper gräset på kommunens grönområde inte är den samma som kommunalchefen? Eller hon som svarar i telefonen i växeln inte är chef för landstinget? Nä, man skulle inte få bli politiker förrän man är 40 år, eller har varit i arbetslivet i 20 år.

Vegetarianer! Är också ett ord som jag tror härrör från fornnordiskan. ”Dålig jägare” är nog den mest sannolika översättningen. Vegan måste då vara ”dålig jägare och fiskare”. Militanta veganer! Dom stackarna kunde väl inte användas i krig heller.

Det var väl en sån jävel som blev den förste politikern och uppfann socialbidraget.

Daarén

2004 01 17

Idioter! Gud måtte älska idioter, för han har ju sett till att det finns så många. Här höll jag på att skriva att hela Tyskland är ju för fan full av dom. Men då hade jag hamnat i samma kategori som dom, nämligen att tycka att man är mycket bättre än övriga världen. Så det skriver jag inte.

Men nazister kan man lägga i kategorin idioter, att vilja slå någon på käften som man inte känner bara för att dom har en annan hudfärg, det är inte friskt. Att mobbas vare sig det gäller barn eller vuxna, är heller inte friskt. Pedofiler, fy fan. Man skulle ge Norrmännen så mycket betalt för Svalbard att dom inte kunde låta bli att sälja. Sen skulle man skicka ut pedofiljävlarna dit. Utan ström och mat. Dom kunde få en isborr och en krok, sen ville jag se om dom jävlarna kunde våldföra sig på barn på en stund.

Föresten skicka dit nazisterna med, och så tatuerar man in ”jag våldtar barn” i pannan på pedofilerna, så löser sig nog problemet med pedofilerna sig självt. Då skulle till och med jag tycka om skinnskallarna.

En mindre form av idioter är folk som ställer sig mitt i gången på affären och pratar med grannen. Väl där visar dom ingen ansats till att flytta på sig. Ett tips som jag brukar ta till är: kör på dom bara. Och när dom vänder sig om och tittar surt på dig så säger du bara: Oj då. Stod det någon där. Det hade jag inte räknat med. Inte mitt i gången i alla fall. Du lede vad sura dom blir. Dom flesta känner mig, så dom brukar inte säga så mycket för dom vet att jag nyper av dom, flinar och går där ifrån.

En tråkig variant av idioter är folk som inte låter en vara som man är. Ofta är det dom som känner en som är värst. Nu menar jag inte riktiga vänner, men nära släktingar tex. Varför i helvete bjuder dom hem en om man är så besvärlig. Och inte blir jag ju mindre besvärlig för det. Nähä du. Du förnekar dig då aldrig du. Får man höra titt som tätt. Varför ska jag göra det? Då är jag ju inte mig själv. Då är jag ändå bara bråkdelen av min far. Om jag lovar att tänka mig för ibland, så kan väl folk låta mig va som jag är.

Dumhet genom okunskap är idioti. Glöm inte det. Vi har nog alla lätt för den sortens idioti. Men om vi alla tänker oss för innan vi retas, mobbar eller för den delen fördömmer andra så kommer världen att bli en mycket trevligare plats att bo på.

En Tänkvärd mening är: Skäll inte på den som springer, ty du vet inte varför han har bråttom.

Daarén

2004 01 09

Anna Linds mördare har erkänt, jaa du. Det första som slår en är, va skönt! Det andra som poppar upp i skallen är, vadå impuls eller överlagt? Nu ska det bråkas om hur vida det var idioti eller idioti. Enligt polisen så är det så att man lyckats fastslå att mördaren följt efter henne i affären i minst 14 minuter, alltså överlagt mord. Enligt honom själv så bestämde han sig sekunderna innan. Då ska man alltså bestämma straffsatts utefter detta. Allt ifrån årsbestämda straff till livstid. Och det bästa av allt, man ska tydligen inte göra någon rättspsykratisk undersökning på honom förens rättegången är avklarad. Men va faan. Det kan jag göra åt dom här och nu. Karln är ju inte frisk. För huruvida man har planerat ett mord eller impulsivt sticker ner en människa med kniv kan det inte finnas hiss som går ända upp till övervåningen i den skallen.

Det är klart som korvspat att det är något som är fel, karln behöver undersökas. Att det sen sitter proffspsykologer i alla morgonprogram och talar om hur fel samhället har behandlat denne stackare är ju absurt. Han har knivstuckit sin far och metodiskt följt efter och trakaserat en flicka. Och ingen har då enligt experterna tagit hand om denne ”stackare” på rätt sätt. Hallå! Varför sitter dessa besserwissar i olika morgonsoffor och äter sig ännu fetare. Dom som är så duktiga och tydligen vet hur man ska ta hand om sådana problem skulle väl då för f..n vara ute på gatorna och göra just det. Det är jävligt enkelt att sitta i ett varmt och ombonat hem och säga att det inte är kallt ute.

Hur ska man då göra med en människa som dödat en annan? Ja första tanken är ju ”lås in jäveln och släng nyckeln”. Men någonstans är det ju ett fel som är trasigt och måste lagas. Men hur gör man när felet är lagat? Ska man släppa ut honom och hoppas att man lagat felet permanent. Ska man vara lite krass så är det väl så att dom flesta felen lagas med tejp, så regnar det ute så går väl tejpen upp och det är kalkat igen. Så kanske vi ska låsa in honom och slänga nyckeln i alla fall?

Daarén