Älgjakt i september

2005-09-05 - 2005-09-25

Ketchupeffekt...

Utdrag ur jaktdagbok för september:

Samkväm i "nya relaxen" innan badtunna, på em/kväll 5 sep.

5 sep. +8 grader, helt vindstilla. 13 grader och västlig vind frampå dagen.

Efter väckning och frukost väntade vi in Kjell som kom från Älvdalen på morgonen.
Kjell och jag gick upp till Viltallen resp. Tomaspasset. Ove gick upp till 2:an. Vid 10-tiden knastrade det till radion, Kjell såg att det var älg på väg in i granmoren mot Tomas och Taiga.
Helt vindstilla som det var så fick Taiga ingen vittring. Efter ett tag hojtade Kjell till igen, Nu var det älg påväg ut åt andra hållet. Ove kom över till mig och jag gick upp till Ovepasset, ganska varmt och nästan ingen vind gjorde att det blev ganska knottigt att sitta här.

Tomas gjorde en sväng ned mot Uckan för att se om Taiga kunde få vittring och för att se om det fanns några spår. Det blev inget resultat av det så vi tog lunch vid Tomaspasset. Nu gjorde vi en sväng nedåt Uckuheden allihop för att kolla ev. spår. Det var troligen två älgar som passerat under morgonen.

Jag gick ned till, och över nya bron, och följde Tomas och Taiga ned till Änje. Kjell gick till 6:an och Ove till Källmyrbacken. I dom trakterna var det spårefter en stor och en liten älg.

Jag satt vid Änje och passade ett tag tills Tomas ropade att det var dags att gå hem.

Mot kvällningen kom Camilla, Maja och Rolf på besök. De hade med sig kroppkakor som Dan hade lagat. Han låg hemma i Blekinge i influensa annars hade han varit med oss och jagat.

Han tar nya tag nästa år hoppas jag. Jag hade verkligen sett fram mot att träffa honom igen. Kroppkakorna åts trots allt med god aptit.Lingon och skirat smör + matsup till. På kvällen blev det badtunna.

På tisdagkvällen tog vi upp båten ur Fjätan.

Söndag 18 sep. +2°C S vind, växlande molnighet, ca 10-15°C frampå dagen.

Riktigt fin söndagmorgon. Vi bestämde oss för att ta en titt på den södra halvan av marken denna dag. Alla utom Ove vill säga, han skulle hugga ved hade han bestämt.

Jag, Tomas och Taiga gick ned mot Uckubron och Kjell gick upp till Viltallen. Jag går upp till "Trekanten" och sätter mig tänkte jag. Kjell flyttade upp till "Ovepasset" när han suttit ett tag.

Efter ett tag tyckte jag mig höra hundskall en kort stund någonstans långt borta. Jag kupade händerna bakom öronen för att höra bättre men jag hörde bara vinden i träden.

Något senare ropade Tomas på radion: -Se upp, se upp, det är något på gång! Nu blev man på helspänn minsann.

Jag försökte sitta blick stilla, medan jag spanade ned mot heden för att se om något skulle dyka upp. Det gjorde det, från grannmarken, rakt framför mig kom något som rörde sig.

Kommer Tomas in den vägen tänkte jag lite förundrad? Jag tänkte resa mig och visa mig när något sade mig att det är något som inte stämmer.

Fram kommer en älgtjur med horn, 6-8 taggar som det såg ut. Den stannar och tittar rakt på mig från ca 100 meters håll.

Jävlar, den ser riktigt misstänksam ut, här ska inte röras en fena tänkte jag. Winchestern i kaliber .308 som jag lånat av svärfar ligger redo över knäna.

Efter en liten stund så tyckte tydligen tjuren att allt var ok så den fortsätter framåt in mot ett lite tätare parti till vänster om mig. Där stannar den till bland några smågranar och lite björkris, jag reser mig upp och siktar. Ser bogen ganska tydligt så jag kramar av ett skott med vid det här laget ganska hög puls. Älgen reagerar i stort sett inte alls och tar ett par steg framåt.

Jävlar, undrar om kulan tog i en kvist eller något? Jag skjuter en smäll till mot bogen. Nu blir det bättre fart på älgen och även på mig som får iväg två skott till som inte gör varken från eller till.

Älgen försvinner in i skogen med riktning norr ut, och jag ropar över radion att jag har skjutit på en älgoxe. Kjell kommer in och säger: - Vi är alldeles för få som passar på den här sidan men jag gör vad jag kan!

Han går ned och ställer sig ovanför "Tomaspasset" ifall älgen skulle gå igenom granmoren och över Uckan. Efter ett tag så får Tomas tag på Taiga och kommer med henne i koppel till "Trekanten".

Taiga tar spåret och efter bara ca 50 meter så ligger tjuren död där. Jaha, då hade man skjutit sin första älg då.

Kjell kommer över till oss och vederbörliga gratulationer till skytten delas ut med grankvist och allt.

Kjell och jag tar ur älgen. Vi delar på en öl och bestämmer oss för att koka kaffe.

Under tiden som vi fikar passar Taiga på att gömma älghjärtat så det blev vi blåsta på.

Ove kommer för att hjälpa till. Han tycker att vi ska överväga att helikoptertransportera ut älgen och vi får med hjälp av Annika N. tag på telefonnummer till P-G.

Någon kommer på att kanske Erik S. kan komma med 4-hjulingen. Tomas ringer och får tag på Erik som ställer upp.

När Erik kommer så vinchar han upp älgen på vagnen och åker utan problem ned till Falkas. Vi andra travar i sakta mak efter hemåt.

Älgen flås och hängs upp på skullen. Bogen är ganska illa åtgången men i övrigt ser det bra ut. Riktigt fet och fin tjur är det som hänger där nu i väntan på att styckas upp.

Lördagen därpå sköt Erik S. en tjur och på söndagen var han sekunder ifrån att skjuta en ensam älgko som Taiga skällt på i 40 minuter. Kon blev skrämd och skenade iväg när Erik kom in på skotthåll i en tät granmor.

September blev en bra jaktmånad. Förra året fällde vi inte en enda älg.

Stilstudie av Tomas och Taiga.

Jag bestämde mig för att försöka ta reda på trofén. Riktiga grejor att koka i finns i uthusen så det var bara att elda på. Kanske återkommer med bild när det är monterat och klart.

Tillbaka till toppen